En doft av läder

Jag springer fram och tillbaka mellan avdelningarna, lyssnar och klämmer på patienter. Har nästan helt kommit över stadiet nejnejjagskaintestöradeliggerjuochsoverellerverkadejulitetrötta. Är det positivt eller negativt? Men de flesta försår ju att vi måste lära oss. Mer rassel och ronki åt folket. Måste kanske klargöra att jag frågar om lov först. Ämne uppe på diskussion idag är läkarstudenters hypokondri. Att vara i fasen att faktiskt ha koll på vad som är normalt och inte i status, att känna efter, att hela tiden tolka symptom, mest på en själv, samtidigt som man inte har riktig koll är inte bra för psyket. Detta verkar vara utbrett bland oss. Att faktiskt ifrågasätta professionen trots undersökning känns olustigt.

Förövrigt har jag blivit kär i en väska som inte tillhör mig. Men den är så perfekt. Och luktar så gott.

Annonser

Ett svar to “En doft av läder”

  1. Katrin Says:

    Prova att vara hypokondriker som psykologstudent… Det finns inget test i världen som kan bevisa för dig att du faktiskt inte är galen, så det är lika bra att ge upp och inse att du uppvisar precis alla symtom som finns listade i DSM! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: