En smula stolthet fattigare

Jaha så var det dags att byta buss mitt i morgontrafiken. Jag går av bland dom första och naturligtvis lyckas jag trampa snett och tadaaaa ramla av bussen. Bokstavligt. Blickar som säger ojojoj vad pinsamt, bäst att jag inte frågar hur det gick, hon skäms nog. Ehh ja. Snabbt upp på fötter ställer mig och väntar. ”Hur gick det? Det kunde gått illa lilla vän” hör jag bakom ryggen. Liten tant med gräddbakelse (vitt lockigt hår) ser oroad ut. Jag ler och vill mest att bussen ska komma. Och önskar att jag hade någon med mig att skratta med för att lätta upp den tryckta stämningen jag tydligen skapat på hållplatsen. Mina fina strumpbyxor gick sönder alldeles och mitt knä tittar ut smått ledset och skrubbat ordentligt. Linje 505 räddar mig, byter om i en hast och inser att det snabbt blir en röd och gul fläck på den vita byxan. Fint. Ber handledaren om ett plåster. Av princip är jag emot men det ser ju ganska oaptligt ut onekligen. Han insisterar på att titta. Hey; jag är tillbaka på lekis igen.

Annonser

2 svar to “En smula stolthet fattigare”

  1. Simon Says:

    Tittade han i såret?

  2. KatBat Says:

    s: i och i. men jo. det inspekterades. annars skulle jag inte få plåster ju.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: