Dunkelidunkelidunk.

Så mår huvudet. Jag brukar mest bli lite trött dagen efter. Jag har pillrat men det har inte hjälpt. Det var så oerhört trevligt att träffa lite long lost kursare igår. Först liten tapasmiddag hos Å och sedan bjöd S på stor födelsedagsfestbaluns. Och där infann sig folk jag inte träffat sedan november. Det kanske inte låter så länge, men det är onekligen lite separationsångest nu när vi delas upp på olika sjukhus, klassen är uppluckrad. Nu ska jag lägga mig i horisontalläge igen. Hur värt är inte det?

Annonser

Ett svar to “Dunkelidunkelidunk.”

  1. laila Says:

    horisontalläge är det bästa i det där skicket. eller det är nog egentligen det enda raka när jag tänker efter. huu, tänker på de gånger då jag har varit tvungen att ligga helt blick stilla (i den enda positionen funkat för att inte huvudet skulle sprängas i tusen miljarder bitar) i flera timmar.. varför utsätter man sig själv för det? jag har nu provat varianten att som enda dryck inmundiga kaffe på en 25-årstillställning. nu du kat, pension är inte långt borta! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: