När jag kom hem från deprimerande föreläsning om bland annat ALS (allmänt scäry stuff) fortsatte frossandet i kockostoppslådan jag inhandlade igår. Jag har aldrig köpt en låda innan och bör nog hålla mig ifrån det i fortsättningen. Jag är svag för skum i alla dess former. Nu är det fastställt. Kan icke sluta. Men de är ju fantastiska med en kopp kaffe, och utan för den delen också.
Annonser
06 februari 2009 kl. 17:12
Samma här – fast jag har lite als ändå emellanåt. (Blir jätteförbannad på mig själv för det känns nästan hädiskt att tänka så, men ändå gör man det ibland. Min neurolog erkände en gång att han tänker samma sak när han fascikulerar någonstans, så det är nog en tendens man får dras med, att tänka så ibland.)
06 februari 2009 kl. 22:50
ja kan jag få din neurolog? jag tycker han verkar sympatisk=)
06 februari 2009 kl. 23:35
Han är helt adorable. Bästabästa.
Flytta till K-d och gör AT vetja! (Kan du inte åtminstone få en placering här? Va? Vavava? Vi har ju kandisar från Götet titt som tätt!)
07 februari 2009 kl. 12:33
Kokostoppar är farligt beroendeframkallande!
08 februari 2009 kl. 02:26
mårr: Hihi kanske kan vara ngt. Får jag honom då? Eller delar du med dig kanske är rätt ord. K-d, ngt du rekommenderar?
08 februari 2009 kl. 02:27
karin: no shit!
08 februari 2009 kl. 13:23
Jag tror han är karl nog åt oss båda 😉
Jo, ja, jag gillar ju K-d – men det beror väl lite på vad man är ute efter. Jag avskyr gigantiska sjukhus (modell Ackis och Huddinge) för det är trevligt när folk hälsar på en i korridoren och man man har ett hum om vilka de flesta är – fast det finns kompetens för i princip allt utom thorax- och neurokirurgi och är alltså inget pyttesjukhus heller, man får hyfsat mycket ansvar och är inte bara fortsatt superkandidat.
Sen är jag heller inte typen som vill stå helt ensam på nattjourerna, (som man gör i t.ex Torsby eller Arvika) – även om man sannerligen ”blir doktor” snabbare på det viset. Jag är sådär svenskt, tråkigt ”lagom” och då känns det här som ett bra val – och då har jag inte ens nämnt att värmlanningar är världens trevligaste folkslag! 🙂
01 mars 2010 kl. 20:44
[…] blossar och munnen matas full av kockostoppar och te. (Vänta, jag skulle ju aldrig mer köpa en låda.. Fast det var ju ett tag sedan sist.) Jag tycker kursen är asrolig. Jag har börjat tänka om. […]