Dagen jag inte skulle bry mig om

Solen lyste från klarblå himmel innan den för några minuter sedan försvann bakom husen. J var snäll och både vallade och rastade mig genom Majorna, förbi Järntorget och Linnéstaden och sedan en bit genom Slottsskogen och sedan hem. Med ett kaffestopp på Zenit så dagen kunde verkligen varit sämre. Ännu lite mer energi kom tillbaka och våren känns iallafall som om den är runt knuten.

Så står jaKärlekg på hållplatsen och väntar på vagnen hem när några dryga boys i 13-14-årsåldern kastar något  rätt hårt på mig. Jag blir lack, men endast inombords. Tänker att vadihelvete håller de på med yada yada yada du vet. Så tittar jag ner och vad ser jag? Jo, de kastade ett geléhjärta. På något vis lite fint, men kanske lite varsammare nästa gång pojkar?

Så sitter jag här hemma. Och bryr mig om att jag är ensam denna dag som jag egentligen inte skulle bry mig om. Jag försöker skita i hysterin men känner mig likt förbannat ensam. Fast jag egentligen inte är det. Jag hatar att det kryper under skinnet på mig.

Annonser

6 svar to “Dagen jag inte skulle bry mig om”

  1. Doktoranden Says:

    Jag har nog nått den andra änden av spektrat; ett långt förhållande och travestier som AHD börjar gå mig förbi. Äter en god bit mat (främst för att det är lördag än något annat) och dricker ett gott glas vin.

  2. Den tjocke konsulten Says:

    Jag känner mig inte heller särskilt ensam eller påverkad av omgivningens hype fastän jag egentligen kanske borde 🙂

  3. Mårr Says:

    Du är inte ensam om att känna dig ensam utan att egentligen vara ensam – for what it´s worth. En del dagar bara känns det så, och inga hurtiga tillrop i världen hjälper – fast för egen del har jag börjat snudd på välkomna dem, för då känner jag desto intensivare belåtenhet när det INTE är så.

    Jaja, tänk att jag aldrig kan hålla mig till ämnet – hjärtekram på katten hur som helst! 😉

  4. katbat Says:

    dok: jag är långt ifrån ditt stadium. Will it ever happen? JAg blev uallafall bortbjuden på spontansupé med glas av rött. Ganska glad igen.

    dtk: oh no, you shouldn’t. Du är en stabil människa?

    mårr: å hjärtekram tillbaka!!! Du är så fin, lyckas alltid kommentera så jag blir glad. Och tänkvärt också! Ska definitivt öva mig, ty jag blir nipprig efter cirkus tre timmar på egen hand, ibland endast två…

  5. Den tjocke konsulten Says:

    95kg + en rejäl skopa hybris = svaret är ja! Spontansupé lät trevligt 🙂

  6. Annchen Says:

    Var på utflykt med dagisbarnen och precis innan vi går på bussen vid Lindholmen får en liten flicka en snöboll hårt kastad på sig. Sån jävla stil! Hoppas verkligen att de siktade på någon annan, annars är det verkligen för jävligt. Tre år stackaren, blev nog lite chockad. Och det gjorde ont på henne!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: