Archive for mars, 2009

Rubens, my best friend in need

29 mars 2009

Gud hjälpe vad trött jag är. Har jobbat på jobbet som visade sig från sin mest hektiska sida. Jag har handventilerat varje timme i stort sett. Fick höra att RS-virussäsongen var över men tji fick vi. Jag har nog räddat ett litet liv x antal gånger insåg jag precis. Det känns gott. Nu har jag blivit pepp igen.

Fel. Fel. Sover hellre.

25 mars 2009

Jahaja. Idag var jag och min groupmate T i skolan enochenhalv timme för tidigt. Alltså klockan åtta. Blev utskrattade. Vi själva intalade oss att morgonstund har väl ändå guld i mund men vi var inte speciellt övertygande. Sedan spenderade jag 3 h med att kolla på en himla massa öronvax. Och skolbokexempel på kolesteatom och otoscleros. Eh. Jag var glad om jag lyckades hitta örontratten med mikroskopet. Och nej, det är inte så lätt som det kan se ut.

Näbbar och klor håller jag.

23 mars 2009

”Hur var ditt liv?

Det var storm och nöd och kamp i en enda veva:

Det var gäckad längtan och fåfäng glöd

och små glimtar ur molnens reva

Jag är så glad att jag fått leva”

Erik Axel Karlfeldt ”En löskerkarl”

Näbbar och klor håller jag för dig M. Kära vän. Säger de något dumt så får de faktiskt med mig å göra. Du ska bo kvar här i vår stad. I detta land. De får inte göra dig besviken mer. Det är din tur nu.

To prepare and dance

22 mars 2009

Jag flydde hufvudstaden nästan i tid innan den anfölls av snöstormen major. Fifan vilket rugg det blev när jag stod på perrongen och knödde med resten av befolkningen kändes det som. Hallå, alla har platsbiljett på dessa snabba tåg, ni behöver inte putta mig från plattformen för att komma med. Men nog om det. I torsdags styrdes kosan mot Stockholm för att avnjuta utsåld konsert på Cirkus med Antony and the Johnssons. Det var nästan nästan lika magiskt som i Dalhalla, alltså restes samtliga hårstrån på kroppen under konsertens gång. Hans stämma går ju in i hjärtat och själen babam. My my my. På fredagen bjuden på middag hos I och S som lagat underbar pasta med skaldjur och saffran till en hungrande Kat. Kvällen avslutades efter att ha köat oss igenom i stort sett hela Medborgarplatsen för en konsert med Jonathan J. Men det lät lite som på skivan och höjdpunkten kom ju när dansgolvet satte igång. Lycka deluxe och fötterna värkte. Då, helt plötsligt mellan strawberry daquirin och ett glas vatten blev jag uppbjuden och dansade lite bugg i baren. Eh. Jag kände mig som drottning på golvet. Undrar hur det såg ut men söstra mi var både imponerad och överraskad. Jag förbereder staden för min ankomst i sommar. Jiha.

Jag blir ju lessen i hjärtat.

10 mars 2009

Jag vet inte riktigt var jag ska börja och har ingen vidare lust att dra hela historien heller. Men jag måste bara påpeka att hela debatten med den dråpmisstänkte läkaren ger mig lite kalla kårar. Jag är oerhört glad över stödet som kommer från hennes och mina blivande kollegor iallfall. För det hade ju så lätt kunnat vara på ett motsatt sätt. Det pågår ju i samhället något som jag skulle vilja kalla läkarjakt- man ska vara felfri och fantastisk. Jag kommer verkligen göra allt för att göra rätt i alla lägen. Den här kvinnan gjorde vad som skall göras. Jag har varit i dessa situationer. Jag vet att beslut tas i enighet med flera läkare, sköterskor, familjer, kuratorer. Har kommunikationen inte gått fram? Hela alltet osar ångest och sorg. Missförstånd? Jag ska inte säga att jag har enorm erfarenhet, nej. Men jag jobbar på en intensivvårdsavdelning och har varit med när det stängts av apparatur.  Jag har även hört en professor med tåren i ögat berätta om palliativ patient som inte klarade av att vara vaken på grund av smärtor vi inte ens kan ana oss till. Stod som i en spännbåge. Starkt och andningsdeprimerande läkemedel var det enda som hjälpte och han tog själv ansvaret för att spruta. Och så vill jag inte ens tänka på den ångest som den gravt lungsjuka kvinnan hade innan hon drog sitt sista hypoxiska andetag på den vanliga vårdavdelningen under min medicinpraktik. Jag vet knappt vad jag vill säga. Mest att världen är extremt komplex. Och jag vill inte förringa någon, men jag tror att man kan ha svårt att förstå hur det är att handskas med liv och död till vardags. På bästa sätt för alla parter. Och så är dödshjälp och detta som debatten handlar om två saker vi absolut inte ska blanda ihop. Jag är emot eutanasi, men för ett värdigt  och ångestfritt avslut när allt hopp är ute. Jag vill ju lindra när det inte längre går att bota.

Ber om ursäkt för svamlet.

Time goes by…flygflygflax

07 mars 2009

RLS 7 eller bara knäpp?Sedan sist:
– Neurologitenta som jag nervöst (ja faktiskt för första gången på länge) väntar på resultatet på. Men det är en tysk som rättar, jag tror hon har disciplin och hoppas därmed på veckan som kommer.
– Jag avslutade något vänligt men bestämt ty I need respect.
– Håret bidde mörkt igen.
– Har insett att jag är extremt pank. Ändå köpte jag påslakan idag. Hur kul var det egentligen?
– Har haft nästan ljusstel och väldigt väldigt dilaterad pupill.
– Blev ganska skrämd och fnissig av lösa små apor på universeum.
– Jag har insett att en man i grovstickat och en flaska Roija kanske kan vara något. Var är han?
– Har förevisat mina naso-oro-laryngeala områden för mina kursare. Fiberskop yeijh.