Då var det dags.

Håhåjaja. Första ångesten över att jag glömt göra något på jobbet. Skrev in gammal man med hematologisk bakgrund och nyopererad. Rassel över hela lungfälten och bilaterala pittingödem. Hur hade det varit att sätta in lite Furo kanske? Det glömde jag ju bort och såg framför mig hur patienten kvävs. Luskade ut numret till avdelningen. Ringde. Sköterskan tyckte jag skulle släppa jobbet för han mådde så fint. Puh. Ångest borta.

Annonser

3 svar to “Då var det dags.”

  1. Fru K Says:

    Hehe, även detta känner jag mycket väl igen! Har också ringt till avdelningen och ordinerat… 🙂 Tur att man hinner bearbeta lite på vägen hem så att man minns sånt!

  2. laila Says:

    lyssna på sköterskan tycker jag!

    ta några djupa andetag. läs en bra bok. ett glas rött kanske. (när du är ledig vill säga)

  3. Mårr Says:

    Åh. Me too. Mer än en gång. Vad man inte ska glömma är att det alltid finns en jour syrrorna kan ringa – fast inte fan vill man vara den som glömt den där litern Ringer eller 2-4 ml Furix iv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: