Inte så heroiskt…

Gick av tunnelbanan på väg mot träskoköp. Men så står en kille och försöker få kontakt med en annan kille som sitter på en bänk. Bredvid ligger en spruta. Jag undrar lite snabbt om de behöver hjälp men han avböjer. Men så ser jag färgen. Läpparna är blåare än cyanos- ansiktet något ljusare. Har han puls undrar jag. Svaret blir lite lojt att han inte vet hur han ska ta det. Jag känner ingen heller och ringer ett ett två. Knäna börjar skaka. Kan verkligen inte se några andetag heller. SOS hjälper mig i beslutet att börja HLR och jag lyckas få folk att lyfta ner denna 100 kilo tunga människa på golvet. Två inblåsningar säger SOS, men jag sade att nog igen här ville ge det till denna man. Jag kände mig hemsk, men kvinnan sade att det var ok och jag fick påbörja kompressioner. Killen som försökt få liv i personen satte sig helt plötsligt ner och blåste. Två tjejjer av cirka FEMTIO GLOENDE människor erbjöd sig att byta av. Enormt tacksam fär stödet var jag. Efter  vad jag tror var fem sex minuter anländer brandkåren och polisen med defibrillator. Den ansluter och de ser en puls på 20. Jag stapplar bort och ser att färgen har kommit tillbaka. Sätter mig ner. Får berätta hur länge vi gjort kompressioner. Så kommer ambulansen. En brandman sätter sig ner och pratar med mig. Ger mig lite handsprit. Stapplar därifrån. Det blev inga skor.

Annonser

8 svar to “Inte så heroiskt…”

  1. Doktoranden Says:

    Inte heroiskt?

    I truly beg to differ.

    Det var helt fantastiskt gjort. Verkligen fantastiskt gjort.

  2. laila Says:

    nu får du sluta förringa dig själv. det var fuckin amazin gjort!!! karln hade dött annars. du är en kompetent person. punktum.

  3. Mårr Says:

    Hjältekatt, du är bäst ju!
    Nu gråter jag nästan en liten skvätt

  4. Den tjocke konsulten Says:

    Bra gjort men jag har full förståelse för att människor inte kan, vill eller vågar ingripa.

  5. anski Says:

    Ja, grymt bra, applåder till dig!!

  6. KatBat Says:

    dok: titeln syftar mest på heroinet faktiskt..
    laila: Jag är faktistk stolt. För killen levde och var inte blå som när jag hittade honom när jag lämnade platsen. Och det känns mkt gott.
    mårr: det gjorde jag också när jag gick därifrån…
    dtk: kan vill våga. Ja, jag darade som ett fuckin’ asplöv och ja, jag är en mes egentligen. Men ngt kopplades på när jag väl ringt sos. Då var det lätt att få folk att hjälpa till.
    anski: det har nu sjunkit in och jag kan rodna=)

  7. Elin Says:

    Fantastiskt bra ingripande! Imponerande!

  8. Fru K Says:

    Hurra för katten! Bravo!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: