UL får akutsituation

Tvåan två är riktigt risig får jag höra när jag kommer till avdelningen efter lunchen. Jag har haft på känn att något har varit fel hela veckan men bakgrundssjukdom i form av kronisk leukemi gör ju alla labb helt wacko. Den magra människan som ser ännu mindre ut i de förstora sjukhuskläderna andas fort väldigt fort. Jag får ruska honom för att få ett svar. Känner oäkerheten komma. Ring Dr Överläkare säger jag. Och ordinerar stapplande blodtryck och temp. Undertiden inser jag att lungorna rasslar och rasslar. Poxen visar 75% och tempen är närmare 40 grader. Puls 120. När jag klämmer på magen kvider patienten. Överläkaren kommer. Jag kan andas ut lite och redogöra för situationen. Det blir akut in då mitt lilla sjuhus inte har någon akutberedskap. Hur hade jag handlagt detta om jag stått på akuten? Inser varje dag att jag är långt ifrån fullärd. Jag är fett ödmjuk. Tänker att nästa gång kanske min puls inte blir 100 och mina knän kanske inte börjar skaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: