Tre dagar kvar.

Idag hade jag konstanta stressrosor på kinderna och satt knappt ner på stolen. Jag gillar dessa dagar. En patient fick små apnéer. Eh. Bt, pox, p-glukos, puls, sticka. UVI? Check. Knappt möjligt ta blodtryck. Zinacef och vätska in. Check. Piggnar till lite men känns ju seg ändå tycker jag. Ger Naloxon. 2 sekunder senare snackar tanten. Herregud, jag kryssar alla morfinpreparat. Så lägger vi till lite såromläggning av 40% brännskador. Jag lär mig. Och så ischemiska fotsår. Goooglar på lokal smärtlindring. Hur tusan gör man när patienten vill krypa ur skinnet? Intyg hit och dit. Försäkringskassan. Apotek som ringer. En patient med misstänkt ileus jag skickar in. Jag gillar att vara Dr Kat. Snart dock tillbaka med kandisskylten.