Ditt och datt och frustration och lycka.

Jag kom att tänka på jobbet i somras. En hel del ångest innehöll det definitivt. Missnöjda anhöriga. Tid som sprang iväg och jag inte hann gå in till sexan två som jag lovat. Gamla gubbar som helt plötsligt saturerade sig 75% och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Missbrukare som var enormt krävande och hotande. En kvinna som under ett vårdplaneringsmöte uttalade dödsönskan. ”Opilade” medicinlistor. Att ofta känna mig otillräcklig. Att skicka hem patient utan en viktig liten hjärtformad tablett.  Att känna att jag svamlar i mina ordinationer. Att ordinera prover som inte tas. Då blir lilla underläkaren nervös över elstatus och hyperkalemi. Jag vet inte hur många gånger jag frågade på ett ytterst vänligt sätt hur i all världen jag skulle göra så att proverna togs. Och ja, det fanns ett mönster i när proverna inte togs… Insåg lite för sent inför vilka jag behövde använda den myndiga rösten som jag varje gång tyckte kändes spydig och bemöttes med irriterad blick. Då fick jag verkligen tänka att det ju faktiskt är j a g som är ansvarig och då kändes det bättre.

Varje sköterskeberöm gjorde mig lycklig. Till exempel att jag visar så fin respekt för patienterna. Och att det är roligt att jobba med mig för att jag är glad. Och att det är enkelt att jobba med mig för att jag ger tydliga ordinationer.  J a g  t y d l i g a  o r d i n a t i o n e r . Herreminje. Man är sin egen bäste kritiker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: