Archive for september, 2009

EL-PE-TE vad är det?

30 september 2009

Kvitterar ut nyckel och ett personlarm. Minns med småfasa och ett leende hur jag burit det en gång och tryckt av misstag. Rödare kinder fick man leta efter när 15 skötare kom springande från alla håll. Nåväl. Rock på, ingen ojamas här inte utan jag får tydligen trippa omkring i små piffiga svarta snörkängor och mina privata klänningar. Nåväl. Trodde inte det skulle hända i hygienhetsens tid, men jag måste erkänna att det är väldigt tidseffektivt för en icke morgonpigg människa som undertecknad. Psykiatriavdelningen stinker rök ty rökrum är det enda stället patienterna kan röka på. Dörren öppnas frekvent. Vi insuper doften. Och stämningen. Jag blir nojjig av att gå igenom dörrar. Tänk om jag skulle släppa ut en patient som inte får gå ut?

Sitter med på tre olika patientsamtal under eftermiddagen. Jag slås återigen av de otroligt tragiska livsöden som bor i kropparna. Själarna. Går sedan med jouren på psykakuten och detsamma där. Jag vill bara krama om de anhöriga med rödgråtna ögon . Jag vill bara att alla ska bli rättvist behandlade och förstådda. Jag är grymt imponerad av de två specialisterna jag träffat idag. Säga vad man vill om psykiatrin men idag fick jag lite hopp. Ett uns. Tretton timmar senare åker jag hem. Glad att jag är jag.

Upp till kamp som en man sade till mig idag, med näven hyttandes.

Annonser

Nu vajjar flaggan itopp. Intresseflaggan.

29 september 2009

Föreläsningar till fyra. Jag insåg idag att jag gått på alla psykiska föreläsningar. Hittills. Imorgon börjar livet på avdelning. Ska jag skratta eller gråta?

Kände mig allmänt nere när jag satte mig på buss från sjukhuset långtbortistan. Och den behagade inte alls stanna på Nils E Terminalen utan körde till Heden tack tack sade en yrvaken Kat som fick gå långt till en mataffär. Sedan lagade jag mat, bakade kanelbullar, tvättade samt kollade på lite Friendsavsnitt. Jag däckar framför House med en halv burk B&J i magen. Får sova när bullarna svalnat. Psykiatriboken kom inte längre än fram till pannloben ungefär. Alltså inte fram.

Förövrigt blir min LeonardCohenfetish glad över detta album, Ebba Forberg har en så fin röst. Bra kombo. Jag tror det kommer växa ju mer jag lyssnar på det. Albumet alltså. Inte glassmagen.

Ett stycke mognande abscess

28 september 2009

Ja,  jag har en abscess under uppsegling. Precis där lår övergår i, hum, låt mig säga klinka. Den tyckte inte om att sitta på spårvagnen. Jag har spritat. Håll nu tummarna för att den icke får för sig att så att säga, tillväxa ytterligare. Då kanske någon måste sätta skalpellen i den. Eller en kanyl.

Don’t you ever lay a hand on a child.

27 september 2009

Mården levererar. Gåshuden kommer som på beställning. Bara blotta tanken på de socialt missanpassade som slår de försvarslösa för att själv få kraft gör mig kräkfärdig. Minnen om familjen med ett skakat barn än mer. Det går inte att vara neutral. Man f å r inte vara neutral.

Lösenordsskyddad: Nu kacklar hon i kodord igen.

27 september 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Hur man liksom får lite energi.

25 september 2009

En röst jag inte hört på länge ringde mig igår kväll och lät så enormt söt så jag kunde ju inte tacka nej till att ta ett kvällspass på mitt gamla jobb. Ringrostig som jag är sade jag att ge mig ett inte allt för sviktande barn så ska jag nog komma och göra lite succé. Och ”behöva” gå från ytterligare en föreläsning gör ju inte så mycket. Jag gick tillbaka till lite uskande och det var fint. De små liven gör mig ju glad, fast de nog hellre är någon annanstans.

Hello ventrikelflimmer… Poff!

24 september 2009

Veckan har tryckt mig ner i skorna. En vecka av missbruk och beroende. Världens tre största handelsvaror är vapen, droger och proistitution. Skjut mig säger jag. Skjut människan. Hur många som helst som döms för brott har en psykiatrisk diagnos. Skjut mig igen. Kan vi liksom inte bara medicinera adhd så kan folk få ett drägligt liv istället för ett liv på botten. Eller? Min misstro är på topp kan man säga. Så toppar vi med besök på röttsmedicinalverket och dess rastgård. Sjunker ner.

Himla tur att jag fick ett stipendium som gör att min reskassa till Kenya blev komplett. Där kan jag ju få låtsas att jag kan rädda världen.

Wedding bells in Åmål, eller utanför i guess

19 september 2009

Finaste septemberhösten med krispig luft och klarblå himmel. Träden har precis börjat skifta färg och E och C ska gifta sig idag! Håret har jag utrustat med papiljotter, God knows när det användes senast i yours trulys hår, men uppenbarligen äger jag ett par stycken, så tydligen har det hänt en gång eller annan. De är röda och stora och ska fixa åttitalsfrippan med elegans efter bilfärden. Så ja, jag kommer åka bil med dem, jag tror herr M får handla den där obligatiriska lunchkorven på bilmack ty jag tänker icke kravla mig ur bilen looking like this. Sprang precis ut med soporna och det räckte med leendes grannar. Men jag log större. Sedan tänker jag snofsa till mig på en skogsväg någonstans nära kyrkan med den dära klänningen jag köpte på kredit samt mormors gamla guldsjal och ett par oxblodsröda snörkängor.

Nu är det dags att motionera kärlen samt de muskler som icke längre är.

16 september 2009

Imorgon köper jag nog ett friskiskort. Jag har nu velat gym i så många månader att det icke längre är legitimt. Som inspiration ger jag er Herr Uggla, ett gammalt klipp jag och S gympade till termin ett. Nostalgi.

Fotfobiker bör ej fortsätta läsa.

Jag har nämligen varit på fotvård för första gången i mitt liv. Mina syskon tyckte det var dags och gav mig denna underbara present som innehöll skalpell och elektrisk fil och nästan en borr faktiskt. Jag är fem kilo lättare och flyger fram. Svosch i mina rosaguldiga Nike trackracers.

Efter häftistolspsykos och möbelnubbsnojja:

15 september 2009

fåtlj 1ftlj2