En trasig till.

Han är iklädd stora skor, jeans och en tröja med luva. Dragkedjan är uppdragen och tröjan gör att vi knappt hör vad han säger i början. Brer ut sig i fåtöljen. Förösker göra sig lite större än vad han är. Killen är lite och tjugo och har rökt heroin varje dag i fyra år och började med droger när han var sexton. Ögonen är alldeles blanka och borta. ”Jag har tänt av själv, jag har tänkt av själv men jag mår piss psykiskt.” Kryper ihop mer och mer. Ser så liten ut. Hans tankar är tröga. Han är arg på världen. Undrar vad poängen med samtalet är. Om och om igen. Han får ju ändå ingen hjälp. Behöver ju mer Steso, tio milligram märks ju inte. Håller på att lämna rummet vid flertalet tillfällen. Han vill inte prata om sina föräldrar, för han gillar dom inte så mycket. Tittar bort. Hans ögon fylls med tårar som han snabbt torkar bort. Han dealar till sig mer benso och dexofen. Och lämnar rummet.

Jag ville bara krama om honom men då hade jag fått en rak i ansiktet. Jag hade väldigt svårt att hålla tårarna borta under samtalet. Tur att det inte var jag som höll i det. Han och hans hjärna är förstörd. Vem kan hjälpa?

En timme senare blir jag erbjuden jobb på psyk, när jag vill. Det var första gången någon serverar ett jobb till mig utan att jag sökt. Men jag tror inte jag pallar alla dessa trasiga människor, även för en kort period. Men man ska aldrig säga aldrig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: