Ska jag? Ska jag inte?

Läser. Läser igen. Jag får ingen rätsida på tankarna nu heller. Att detta fall skulle få sådana enorma konsekvenser. Dels för inblandade, dels för mina blivande kollegor och för patienterna. Jag vill inte vara rädd för att bli anmäld bara för att jag gör mitt jobb. Vad är det jag ger mig in på egentligen? Till råga på allt är det just anestesi och intensivvård som lockar mig. Hela den här cirkusen till trots. Men jag är inte och kommer inte bli perfekt och felfri. Jag kommer säkert göra något jättefel som får hemska konsekvenser jag inte ens vill tänka på. Att vara läkare innebär inte att man har hundra procentiga svar. Inte heller är man tvärsäker på de flesta diagnoser. Det handlar om sannolikheter. Och om att veta var man ska söka svar för att lägga ihop ett och ett. Att i akuta situationer agera  utifrån det man ser just i ögonblicket. Att veta hur ventrikelflimret kan gå tillbaka i sinus igen. Att finns där för patienten. På sitt vis.

Ibland b o t a, oftast l i n d r a , alltid t r ö s t a.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: