Archive for mars, 2010

Lösenordsskyddad: Monterosso á la Marklands.

28 mars 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Del två dito.

28 mars 2010

Jag är en ogin människa. Jag gläds för närvarande icke åt andras lycka. Hemska tanke. Jag brukar vara bra på dito. Nu förbannar jag mig själv för att jag icke ringde och bad om en intervju. För det kunde man tydligen göra. Jag är för godtrogen som tror att om man gör enligt anvisningarna så löser det sig. Inatt somnade jag vid fyra, vred och vände mig. Jag gissar att jag inte är ensam över teh angst. Det konstruktiva jaget säger att jag har det fint, jobb inom femton fina minuters promenad hemifrån som jag får fortsätta hela hösten ganska säkert. Det är ju kirrat. Men det som rullar runt i min corpus callosum (eh jag valde den struktur som kom upp i huvudet först, minns inte alls var ångesten hör någonstans) är detta godtyckliga i vem som kallas till intervjuer till diverse ställen. Min ansökan kan ju sorteras bort i all oändlighet tänker jag *katastroftänk halleluja*.

Jag traskade ut för att andas och lätta på trycket. En tur runt tjärnen och ett samtal med M gjorde att livet känns en aningen lättare. Nu ska jag laga risotto ur Jamie Olivers första kokis, han ser så gulligt tonårig ut på omslaget. I slänger jag trattisar från höstens skörd. Pöss.

Teh livsångest och AT-hets

26 mars 2010

Jag tog ett beslut. Sökte bara närliggande AT. Jag var nöjd med beslutet. Förra veckan var det intervjuer för folket runt omkring. Nu ringer det under föreläsningarna och små kandisar ler fånigt. Jag får livsångestontimagen ändå. Det ryktas om att det krävs längre vicktid här i staden än vad handläggaren sade till mig när jag grillade henne. Vad vet jag. Vill inte inte i n t e vicka mer än i höst innan jag börjar. Känns så fett ovärt. Jag får komplex.

”Välkomna på barncirkus”

16 mars 2010

Kursen i pediatrik har börjat, den sista stora kursen. Bara lite annat krafs kvar. Det verkar synnerligen lovande. Under eftermiddagen stod det barns psykomotoriska utveckling på schemat. Det visade sig vara en barnkavalkad, där barn som levt ett knappt dygn till och med tre år fick visa upp sig och undersökas av våra föreläsare. Kanske det bästa pedagogiska greppet under hela utbildningen. Och sällan har väl kursen skrattat och fånlett så. Barn är underbara.

Sedan sist har jag flyttat. Det kommer bli tip. Men det ekar lite bland alla kartonger. Det är stort. Men mer om boendet skriver jag om någon annan dag. Nu tänker jag krypa ner. Snark.

”Feel my heartbeat”

13 mars 2010

Muntan gick ypperligt. God kombo av intensivt soffaplugg under en vecka tillsammans med M samt en ynka bb. Jag kände mig lite som lugnet själv, lite lagom fjärilar i epigastrietrakten men hjärtat stannade snällt kvar i thoraxkaviteten och händerna kunde hålla en penna och rita prolapser hit och dit. Mest lugn kanske för att jag var klartänkt nog att inse att jag var kunnig inom områdena. Pjuh, Lite grillning får ju krydda på situationen, rajt?

Dagen har spenderats packeterande lägenhet. Nuff said. I hate it. Hoppas det inte är alltför mycket kvar nu, ty imorgon går flyttlasset.

Och så dagens nyhet, det finns hopp om livet.

Muntisch.

11 mars 2010

Imorgon blire munta. Det blir nog bra. Vi har bankat in blödningsrubbningar, förlossningskomplikationer och klåda i dagarna. I might go bananas om jag måste snacka om hormonreglering eller PCOS. Jag har en backup, man kan alltid svara rökning, övervikt och ålder som riskfaktorer för det mesta. *Känner mig intelligent* Bring it. Let’s RULe.

”Clear!”

07 mars 2010

Betablockers FTW?

06 mars 2010

Denna kurs tenteras endast som munta. M u n t l i g t e n t a m e n. Jag är inte så bra på sådana. Mitt hjärta hoppar liksom upp genom halsen alternativt ut genom costae/sternum.  Fast jag har studerat väl och har någorlunda koll på den kunskap man ska ha jadajadajada. Kirurgmuntan var obehaglig och det lilla lugnet jag lyckades framkalla hos mig själv då berodde på att min muntapartner var mer nervös än jag så jag iallafall framstod som lugnet själv. Nu ska jag tentera med kandidat J som ä r lugnet själv dessvärre. När han svarar på frågor använder han sagoberättarrösten. Ja just det. Lugnt och fint. Jag borde vara lugn ty jag gjorde i förrgår en tentamen från det stora fina universitetet KI och den hade jag klarat även utan tentainläsningen som nu denna timme påbörjas på riktigt. Men munta, att prestera direkt. Kan någon skänka mig en eller två Inderal för mina ”palpitationsbesvär av icke organisk orsak”?

Soundtrack for cervix hittar du här.

”and now, the end is near…”

04 mars 2010

Nu har jag varit ombytt kandidat på Sahlgrenska för sista gången under utbildningen. Känns kostigt, kluvet och svårdefinierbart. Jag tror nörden känner separationsångest. Men det var en bra sista dag. Fick assistera och dona lite. Min handledare önskade mig välkommen tillbaka efter AT och jag meddelade att det mycket väl kan hända. Ganska troligt faktiskt. Och jag tänker att livet nog löser sig.

Det snörper åt i hjärtat

03 mars 2010

Unga patienter med terminal cancer. Denna styrka de besitter. Det är så oerhört sorgligt, men någonstans anar jag glimten i ögat. Livsgnista. Ett kämpande av inte denna världen. Anhöriga som håller fasad uppe men som är alldeles trasiga inombords. När jag känner att tårarna bränner bakom ögonlocken, hur känns det då inte för de verkligt drabbade? Min önskan är bara att jag kan bli så fantastisk i bemötandet och handläggandet som min handledare är när jag blir stor.

Ja, detta är låten för idag. Hur cheesy det än må vara.