Archive for april, 2010

Mädäcin?

27 april 2010

Ja. Prydlig metallskylt på avdelningen. Det var väl ungefär det som gjorde dagen värd idag. Kan jag få lön snart?

I48.9B

26 april 2010

Kära papi kände sig lite matt idag när han cyklade till jobbet. Stannade. Tog pulsen. Tydligen väldigt oregelbunden. Då vettu, det är då vi cyklar vidare. För att man ändå bara har några kilometer kvar till målet. Väl där känner man sig tydligen lite konstig. ”Men när man känner att man inte vill ha lektioner, då ska man nog åka hem”. Ringer min numera pensionerade moder som tycker papi ska ringa ambulans. Då har man tydligen ett smärre förmaksflimmer frekvens 200 något. Det slog tillbaka till sinusrytm på akuten. Och pappa T fick åka hem. Jag sade åt honom att han verkligen m å s t e söka om han känner det coming on igen så att säga. Hoppas han fattar grejjen. De-simulant javisst liksom.

Jag tycker ju helst att mina päron ska fortsätta vara friska som nötkärnor.

When you miss it, you loose.

22 april 2010

Radiologimuntan i fredags blev en grillning major. Jag missade en pneumothorax. Blå patient. Jag visste vad jag skulle leta efter men ändock gick det inte. Därför var det lite gött när jag igår utan anamnes gick förbi en lungröntgen och direkt såg vad den visade. Mycket snigg pt med cirkus tre centimeters spalt. Förhoppningsvis kan man alltså när det gäller. Note to self. Fröken L hade alltså rätt, det misstaget gör jag ju inte igen.

”Livet är ingen dans på rosor, men livet är en ros med dans”

19 april 2010

Elin skrev så fint om SVT’s dokumentärserie Kvartersdoktorn, och påminde mig därmed om att jag ju tänkt reflektera lite över den jag med. Nu har jag plöjt de tre sista avsnitten och det är ju inte för inte jag blir alldeles rörd. Skrattar. Inspireras. Dessa två doktorer är så fantastiskt empatiska och roliga och vågar vara personliga i sina patientmöten. Det är en stor källa till inspiration för mig. Jag fick en gång höra, tror det var under medicinkursen att jag log och skrattade för mycket under ett patientsamtal. Ja, oj, jag skämtade tydligen lite också med tanten. Från den sekunden kände jag mig hämmad och var inte heller så speciellt nöjd med mina patientmöten. Tills en annan läkare sade att jag verkade lite allvarlig. Sedan då är jag mig själv, och det fungerar ju. Och att se husläkaren som gladeligen ser sig sig själv som ”en sjuåring” och en läkare på samma gång bekräftar ju bara det. Med humor och omtanke kommer man långt. Och denna dokumentär gör att jag förstår att man kan vara allmänläkare. Men jag tror inte jag skulle göra sån succé. Lämnar gladeligen över detta till de inspirerade och inspirerande Dr Magnus och Dr Lotta. Och bara det att man f å r köpa med sig bullar och fika hemma hos patienten gör att mitt blod passerar hjärtat lite varmare.

Lösenordsskyddad: J****a jökul?

15 april 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

På radiologen har vi det roligt:

15 april 2010

To the point of no return

14 april 2010

Solen skiner och glassen är införskaffad. Ledig bänk hittas och den femton minuter långa rasten  från röntgenbilderna är maximalutnyttjad. Så börjar vi garva åt ett citat där en föreläsare meddelade att den så kallade hangman’s fracture inte förekommer så ofta nu förtiden. Kursen skrattade högt och det var inte så mycket mer med det. Men nu, där i solen inser vi. E X A K T  N Ä R blev man en annan? När under utbildningen blev man skadad to no return? När kom den morbida humorn man absolut inte kan yppa för övrig bekantskapskrets eller familj?  När blev det okej att snacka fäkalier, tarm och slem under lunchen? Detta är nödvändigtvis inte något negativt men det borde faktiskt finnas en liten varningstriangel vid läkarutbildningen i programkatalogen. Vårt förslag är att kursen i klinisk anatomi påbörjade processen på riktigt och att medicinkursen gjorde förädringen beständig.

ps. Denna bok fick jag i presang av en vän som var i Amerikat. Hon såg den och tänkte på mig tydligen. Skratta eller gråta?

Be careful what you wish for

07 april 2010

Vad som låg på en hylla på kansliet och väntade på mig och som jag hittade enochenhalvdag sent:

– inloggningsuppgifter till journalsystemet

– nycklar

– schema, nummerlista till alla i tjänst på kliniken

– liten jourhandbok med användbara tips

– sökare

– mitt namn på schemat

Eh. Jag är inte van vid sådan service och letade alltså inte efter dessa attribut. Det känns typ gött. Och sökaren pep. Jag blev rädd.

Oh oh oh, little little red…

06 april 2010

…finne. jag har en finne, ganska så symmetriskt mittemellan ögonen. Har liksom haft ont i huvudet hela dagen och jag tror minsann att den är orsaken. Den ser inte mycket ut för världen men I feel it, i’ll tell ya.

The joy av kandidatlivet jippikajäy

05 april 2010

Jag är deporterad till mindre stad ute på slätten i veckan. Här bor jag alldeles allena. Nej, en extra person skulle inte få plats här hos mig. Jag kommer sova mycket. Nu hoppas vi att kliniken vet att jag kommer, att någon förbarmar sig över denna lilla kandidat som inte längre orkar vara en initiativtagande student, att jag hittar till rätt buss (thank God gps) samt att hotellet har internet. Nu är jag mycket glad över lilla Raol, min kära ifån.