”Men herregud! Och Horst är i Bremen!”

Sedan sist. Blivit nerkissad gånger två. Nerbajsad gånger ett. Druckit första rosén för våren. Lyckats träffa Märy. Fått Hassandille. Bonat om lite mer i lägenheten. Sett en liten 24-veckare födas. Ätit för mycket påskmat. Ångestat över livet gånger flera. Briljerat på seminarium. Skämts för okunskap på ett annat seminarium. Kanske räddat liten tiomånadersknodd från möjligtvis kvävning (eller livlöshetsattack eller något annat jag inte vet något om änsålänge) på välkänt varuhus. Känt asfaltsdoft och tillika våren. Njutit en ost som var värd att gå upp i brygga för. Freakat ur på familjen. Åkt tåg. Inte lyckats få positiv främre draglåda på sösters knä trots att korsbandet som ska ge dito är mycket av (aint no orthopedic in me no no no). Och säkert lite mera.

Annonser

3 svar to “”Men herregud! Och Horst är i Bremen!””

  1. Sofia Says:

    Draglåda är en myt, jag tror inte på draglåda.

    (Jag tror på att läsa journalen i förväg för att se om något korsband är noterat som avslitet, och sedan diktera in ”möjligen lätt instabilitet i hö knä” i status.)

    Jag må vara förvirrad angående vad jag vill bli för läkare när jag blir stor, men jag vet ju uppenbarligen vad jag INTE vill bli och det är alltid nåt. 🙂

    Räddat tiomånaders från kvävning låter både dramatiskt och heroiskt, sådan man själv bara drömmer om (och fasar inför, för tänk om man inte lyckas när det gäller?). Hur gick det till egentligen?

    Asfaltsdoften dröjer lite här i norr… när jag kom hem från Stockholm härom veckan så hade det snöat i tre dagar här hemma, men det har töat lite under helgen så nu ser man faktiskt asfalten här och var. Våren får gärna skynda på lite.

  2. Mårr Says:

    My hero! 🙂

  3. katbat Says:

    Sofia: haha ja helst vill man ju gömma sig bakom ett riktigt ortopedsvar. Eller kanske allra helst ett mr-svar. Men om man är den stackas första doktorn som undersöker? Är det få man skyller på den relativa svullnaden och smärtan och att man därmed inte kan uttala sig om knästatus? Hihi.

    Och ang den lilla knodden så kan du tänka dig en hysterisk mamma( med all rätt), ett gäng stylade damer på sminkavdelning som kacklar, en liten unge som inte andas, inte svarar och är cyanotiskt. Sedan min lilla hlr-happening i somras har jag gärna tunnelseende eftersom det inte alls vidare cool just i stunden. Men hello, där hände ju inget rätt så jag tänkte främmande kropp kanske möjligtvis och körde lite moves jag lärt mig tack vare BIVA. Thank god, unge slö men ville leka med mina glajjer innan ambulansen kom. Kat skakis. Och de kacklande damerna lät mlg inte förklara för ambulanskarlarna var som hänt . Du blev jag lack och gick.

    Mårr: äsch. A girl’s gotta do what a man’s gotta do.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: