To the point of no return

Solen skiner och glassen är införskaffad. Ledig bänk hittas och den femton minuter långa rasten  från röntgenbilderna är maximalutnyttjad. Så börjar vi garva åt ett citat där en föreläsare meddelade att den så kallade hangman’s fracture inte förekommer så ofta nu förtiden. Kursen skrattade högt och det var inte så mycket mer med det. Men nu, där i solen inser vi. E X A K T  N Ä R blev man en annan? När under utbildningen blev man skadad to no return? När kom den morbida humorn man absolut inte kan yppa för övrig bekantskapskrets eller familj?  När blev det okej att snacka fäkalier, tarm och slem under lunchen? Detta är nödvändigtvis inte något negativt men det borde faktiskt finnas en liten varningstriangel vid läkarutbildningen i programkatalogen. Vårt förslag är att kursen i klinisk anatomi påbörjade processen på riktigt och att medicinkursen gjorde förädringen beständig.

ps. Denna bok fick jag i presang av en vän som var i Amerikat. Hon såg den och tänkte på mig tydligen. Skratta eller gråta?

Annonser

4 svar to “To the point of no return”

  1. Den tjocke konsulten Says:

    Tror det blir så på alla längre, ”formande” utbildningar och ingenjörsskämt kan nog vara minst lika märkliga för utomstående 🙂

  2. Mårr Says:

    Jag undrar också, satt häromkvällen och pratade skit en hel middag (och då menar jag verkligen bajs. B.A.J.S.) och ingen tyckte det var det minsta konstigt.
    De skämt som uppkommer ibland blir man liksom mörkrädd när man tänker på hur omgivningen skulle reagera på – fast jag tror det är likadant i alla branscher, men det blir liksom extra makabert när det handlar om död och inälvor 🙂

  3. katbat Says:

    dtk: hehe självklart att man lir formad. Men blir man personlighetsförändrad på chalmers? tihi.

    mårr: herreminje ja, makabert är ordet sa bull. Död, inälvor och….döende.

  4. Den tjocke konsulten Says:

    Visst är den det vad tror du begreppet ”ingenjörshumor” kommer ifrån? 🙂

    Sen tycker jag att den borde vara formande och normerande i mycket större utsträckning men det moderna CTH verkar tyvärr ha trillat dit på grupparbetesvansinnet och den allmäna urvattningen. Tyvärr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: