”Oh crystal ball, oh crystal bowl”

Allting ska sitta. Klara besked. Rätt diagnoser. Totalt klara ordinationer. Alla ska hjälpas. Direkt ska man fatta vad som är fel. EKG:t ska tolkas korrekt på stört. Blodgaserna ska sitta på första försöket. Lumbalpunktionen iallafall på andra. Kollar frenetiskt (när det hinns) dagen efter patienterna lagts in för att se vad som hänt. Hur handläggningen fortskridit. Har någon ändrat på mina ordinationer eller gått på ett annat utredningsspår blir jag kall och förbannar mig själv. Diskuterar detta med kollega. Hon känner och gör likadant. Men meddelar också att det är jag själv som är min hårdaste kritiker. Och ja, jag har ju faktiskt aldrig fått höra att jag gjort fel. Men jag vill gärna tro att att jag har en kristallkula i vilken jag kan se framtiden och exakt vad som kommer hända för att förutse och ordinera rätt. Dr C menar att det har jag inte. Så jag får tagga ner. Och hon också för den delen.

Annonser

Ett svar to “”Oh crystal ball, oh crystal bowl””

  1. Dr C Says:

    Så sant, så sant…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: